Kustubåtarna/"Nummerubåtarna" U1-U9 © Andreas Rasmusson/Malmö Museer 1941—1944: Mitt under andra världskriget byggdes en serie på nio mindre ubåtar. Dessa var de första ubåtar som var helt svenskbyggda. Genom att minska storleken, kunde flera ubåtar byggas till samma kostnad. Produktionen fördelades mellan Kockums Mekaniska Verkstad och Karlskrona örlogsvarv och forcerades. U3 kom att byggas på Karlskrona örlogsvarv. Man övergick nu till helsvetsade tryckskrov. För första gången övergavs den beprövade nitningen av skroven. Dieselelektrisk drift i marsch-läge i stället för direktkoppling mellan diesel- och propellermotorerna infördes. Det innebar bättre dykberedskap, mindre vikt och bättre stabilitetsegenskaper. Vidare förbättrades utstigningsmöjligheterna och manöverrummet försågs med tryckfasta skott i båda ändar, varjämte en tryckfast utstigningssluss anordnades intill det förliga manöverrumsskottet. Av torpederna placerades tre i bogen medan den fjärde var en häcktub. Den senare togs bort efterhand. © Johanna Rylander/Malmö Museer Vid ombyggnaden 1952 av U3 blev hon försedd med snorkel för längre uthållighet i undervattens-läge. Liksom de andra "nummerubåtarna" fick hon ett nytt strömlinjeformat torn och luftvärnspjäsen togs bort. Operation "Museiubåt" påbörjades 1965 då U3 bogserades från Göteborg till Malmö och Kockums Mekaniska Verkstad. För att kunna lyfta upp ubåten på land, samt transportera den landvägen till museet, fick man dela den i tre sektioner. Detta utfördes i en av varvets torrdockor. År 1967 transporterades de tre sektionerna till Tekniska Museet. Där lyftes de upp på i förväg konstruerade betongfundament och sammansvetsades av varvets personal varefter ubåten återställdes i ursprungligt skick inombords.