På djupt vatten med U3
Klicka på bilden
Kustubåtarna/"Nummerubåtarna" U1-U9
© Andreas Rasmusson/Malmö Museer
1941—1944: Mitt under andra världskriget
byggdes en serie på nio mindre ubåtar. Dessa
var de första ubåtar som var helt
svenskbyggda. Genom att minska storleken,
kunde flera ubåtar byggas till samma kostnad.
Produktionen fördelades mellan Kockums
Mekaniska Verkstad och Karlskrona örlogsvarv
och forcerades. U3 kom att byggas på
Karlskrona örlogsvarv.
Man övergick nu till helsvetsade tryckskrov.
För första gången övergavs den beprövade
nitningen av skroven. Dieselelektrisk drift i
marsch-läge i stället för direktkoppling mellan
diesel- och propellermotorerna infördes. Det
innebar bättre dykberedskap, mindre vikt och
bättre stabilitetsegenskaper. Vidare
förbättrades utstigningsmöjligheterna och
manöverrummet försågs med tryckfasta skott i
båda ändar, varjämte en tryckfast
utstigningssluss anordnades intill det förliga
manöverrumsskottet. Av torpederna
placerades tre i bogen medan den fjärde var
en häcktub. Den senare togs bort efterhand.
© Johanna Rylander/Malmö Museer
Vid ombyggnaden 1952 av U3 blev hon
försedd med snorkel för längre uthållighet i
undervattens-läge. Liksom de andra
"nummerubåtarna" fick hon ett nytt
strömlinjeformat torn och luftvärnspjäsen togs
bort. Operation "Museiubåt" påbörjades 1965
då U3 bogserades från Göteborg till Malmö
och Kockums Mekaniska Verkstad.
För att kunna lyfta upp ubåten på land, samt
transportera den landvägen till museet, fick
man dela den i tre sektioner. Detta utfördes i
en av varvets torrdockor. År 1967
transporterades de tre sektionerna till Tekniska
Museet. Där lyftes de upp på i förväg
konstruerade betongfundament och
sammansvetsades av varvets personal varefter
ubåten återställdes i ursprungligt skick
inombords.